Minnen och sinnen...

Den första advent är alltid något speciellt.Vi tänder kanske ljus varje dag under denna årstiden, men just idag så blir det en påminnelse och upplevelse, som minnen från när man var barn.

Det är så vi programmeras, vi skapar minnen med våra sinnen och det som sker omkring.

Som nyfödda finns inget programmerat, förutom kroppens naturliga funktioner och i den takt vi växer upp, så skapas minnen och kunskap och lärdomar, som blir den referens vi sedan bär med oss genom livet. Vi sparar minnen av alla olika slag, inte endast de som vi ser som positiva utan även andra, för så är vi konstruerade och känslor blir på så sätt sammanlänkade med både det fysiska och sinnen. Vårt starkaste sinne som är kopplat till minnen, är doftsinnet.

Tänd ett ljus, blunda och andas in doften av en apelsin, kanel eller pepparkaka, och känn var och vad som sker i det inre. så kan man framkalla en känsla, som kan ge trygghet och en mjuk och skön känsla inombords.

Den söta smaken som stillar en orolig mage, kan förnimmas på ett enkelt sätt, och känslan av trygghet ligger i elementet Jord. Närande, värmande och mjukt och skönt och lugnt….och motsatsen till stress och rädsla. Så kan vi stärka vår inre energi, genom att fylla på med det motsatta när vi behöver, om vi förstår hur våra gamla inre program fungerar. Och det vi behöver eller önskar programmera om, känslor och medvetenhet, är alltid möjligt och speciellt under vintern, då vi också går mer inåt.

Vi öppnar luckor i december, som går både till barndom och allt som vi har upplevt genom livet vi levt. Att längta till det gamla kan bli svårt , att istället se med tillförsikt på nu och framåt, ger en möjlighet till nya minne och sinnesupplevelser.

Vintern visar hur viktigt det är att förebygga, vårda, läka och att hand om sig själv och alla delar. Varje årstid är lika viktig men det är vid kyla som vi påverkas mest, inuti och utanpå. 

Att nära sig själv är som att fylla på, som ger ökas energi som sedan kan strösslas som glitter, på dem man lever med och möter. Att dela med sig innebär inte att ge bort sin egen kraft, utan att fylla på sin egen inre kraft, så det blir så fullt att det rinner över, utan ansträngning och helt naturligt. När det flödar över finns det kraft och lust och det kan vi alla behöva bygga upp, vid varje årstid eller när vi behöver det som mest. En känsla av svaghet är ett tecken på att något behöver mer, eller mindre. Att stilla stress är det första steget oavsett.

Huden är ett av våra immunförsvar och det största eftersom vi har huden både utanpå och inuti, om man ser den inre vävnaden som skyddar och klär in varje organ och del av kroppen. Det vi gör för det inre gör vi också för det yttre och omvänt. Så att ta hand om torr hud, små sår eller se till att inte torkan gör att huden brister, är ett sätt att ta hand om sitt immunförsvar. Sitt yttre skydd och kraft. Med bra produkter som är snälla och inte stänger in eller retar eller stör. Tvålar och cremer och även kläder, att välja det som kroppen tycker om. Med medvetenhet, om att allt är ett. Det vi ger oss själv, ska också tas hand om i nästa steg och nästa led. Inuti, utanför och åter till naturen, en cykel och ett kretslopp. Både fysiskt och energi.